Nu har det gått några veckor och vi börjar så smått få rutin på det här med dagislämning och hämtning. Men det är inte enkelt på något sätt. Nova bjuder på rätt mycket motstånd just nu.
På morgonen handlar det om att hålla Maya lugn, helst sovandes, medan Nova ska vakna, få på sig kläderna, äta frukost, tvätta händer och borta tänder, bli borstad i håret, få på sig ytterkläderna och då ska Maya ner i vagnen, färdigmatad och jag själv ha på mig kläder och ytterkläder.
Nova gör allt för att förhala varenda moment ovan. Det verkar vara något små barn gör. Hon protesterar inte högljutt utan gör bara annat än det hon ska göra just för tillfället. Eller så gör hon det hon ska göra men väldigt sakta. Jag vet inte hur många gånger hon vänt i toalettdörren, när hon är klar med de mycket utdragna toalettrutinerna, och säger "Nej, jag glömde borsta tungan.!"
När man till slut kommer iväg, så är det inga problem. Då vi inte har någon syskonvagn, så får hon gå eller åka ståbräda. Just nu är ståbrädan min räddning. Utan den skulle det nog ta minst 20 minuter att ta oss ner till dagis. Nu går det på 3.
Maya kan suga på min tumme när hon är ledsen.
Hämtningen kan bli värre. Numera sker hämtningen inomhus, vilket betyder att jag måste in och leta rätt på Nova, få på henne ytterkläderna innan vi kan komma därifrån. Att få på henne kläderna är en process i sig, för oftast vill hon absolut inte göra det man ber henne om. Om Maya sover lungt i sin vagn, så har man i alla fall ett bekymmer mindre.
Det stora bekymret är dock att barnen klockan 16 flyttar upp en trappa, till avdelningen Humlan eller till aktivitetsrummet (eller gymnastiksalen som vi säger). Klockan 16 ska jag hämta henne, så antingen så får jag hämta Nova när hon just börjat leka med något nytt eller så kommer hon springandes "Mamma mamma, vi ska upp till Humlan!". Försök då få med dig den två-åringen hem istället.
Nej, mamma! Jag vill stanna här!
Fullt ös i gymnastiksalen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar