Röntgen igen

Idag skulle jag röntgas igen. I somras var jag ju sjuk och låg på Astrid Lindgrens i tre dagar. Jag fick genomgå skelettröntgen, vanligt röntgen och en massa prover, men som tur var slutade det med diagnosen urinvägsinfektion. Nu skulle jag alltså på återbesök och kolla att allt var ok.

Mamma har varit orolig länge för den här dagen för hon tyckte det var så jobbigt att jag skulle utsättas för det igen. Jag skulle få kanyl i handen, där man sprutar i spårvätska. Och sen ska jag ligga i en röntgenaparat fastspänd under blytecken och inte kunna röra mig när kameran sänks ner så jag får panik. Men det visade sig att mamma oroat sig helt i onödan. Jag tyckte det var en riktigt trevlig dag.

Det började med att pappa och jag åkte iväg jättetidigt på morgonen. Jag vaknade först när vi var nästan framme vid bussen. Vi kom till SÖS och så fick jag embla på händerna och fötterna. Det är bedövningsmedel för att det inte ska kännas så mycket, när de sen sticker in kanylen.

Det är alltid så mycket roliga leksaker på alla sjukhus!

Titta vad stora legobitar.

Nu är jag emblad på händer och fötter och har fina skydd!

Och frukost får vi ju inte glömma bort!

Nu visade sig att de inte ens behövde använda kanyl utan det blev en mycket mindre nål, som inte alls kändes mycket. Sen sprutade de in spårvätska, det som syns i röntgenbilderna och som visar om det finns några knasigheter någonstans i kroppen. I mitt falla vill de kolla att det inte finns några ärr i njurarna efter urinvägsinfektionen. Det är tydligen ett nytt projekt här, där de gör detta på barn som haft urinvägsinfektion.

Nu skulle vi vänta i många timmar så att spårvätskan spred sig i kroppen. Först gick vi till biblioteket en stund, men sen tyckte pappa att vi kunde lämna sjukhuset. Vi gick till Skåneparken där det var öppen förskola. Det var massor av barn där och vi satt ute och sjöng. Mamma och Maya kom också dit. Sen grillade vi korv och hamburgare till lunch.

En stor grill så alla får plats med sina korvar.

Sen gick vi tillbaka till sjukhuset och jag slocknade i vagnen. Mamma och pappa hann fika lite också innan det var dags för mig att vakna för att röntgas. Alla sköterskorna är såååå trevliga här. Och jag tror verkligen att de gillade mig. Jag fick så mycket beröm hela dagen.

Röntgenaparaten var inte alls likadan som den på Astrid Lindgrens. Nu behövde jag bara ligga på en mjuk bädd och titta på film och jag fick röra på mig hur mycket jag ville. Mamma var jätteglad för att hela dagen varit så enkel och jag tyckte bara att jag varit på lite äventyr. Dessutom var det fredag, så sen fick vi åka till stugan!

"Jag tycker om tanten", sa jag när jag skulle gå.

Den stora röntgenapparaten var inte alls läskig

Maya myser framför brasan i stugan.

Pappa och jag gick upp tidigt i morse.