Nova & Maya: Jag kan läsa och skriva!

Vardagarna i stan går som vanligt väldigt fort. Vi kommer hem på måndag kväll eller tisdag morgon. Mamma sjunger på tisdag kväll. Onsdag och torsdag kväll är vi hemma hela familjen och på fredag åker vi till landet igen.

Både min och Mayas favoritsyssla är att läsa böcker.

Just den här fredagen skulle pappa på fest på jobbet. Nationsfest hette det visst. Alla skulle ta med sig mat från ett land eller landskap de hade anknytning till. Pappa bjöd på Karelska piroger med äggsmör. Det har jag aldrig fått smaka!

Mamma lurade med sig sin körkompis Karin till landet och det tyckte jag var jätteroligt. Jag kan stava till Karin: K-K-K-A-A-R-R-I-I-I-N-N. Jag uttalar varje bokstav flera gånger för att höra tydligt vilken bokstav det är. Men nu kan jag alla bokstäver och har just också lärt mig att urskilja de enskilda bokstäverna i ett ord när jag säger det. Eftersom jag nu kan skriva ner många enklare ord alldeles själv på papper, så måste man väl säga att jag kan skriva??? Jag skriver lätt KARIN, BIL, GURKA och andra enkla ord. Men jag hör ju inte när det är två likadana bokstäver som i BOL. Jag kan heller inte skriva STJÄRNA utan blandar ihop det med HÄRNA. Ja, ni förstår!

Jag kan också läsa många enklare ord, om det går att höra ordet när man läser bokstäverna. Står det APELSIN, så kan jag höra det när jag bokstaverar. Men inte om det står KLOCKA, för jag förstår inte vad C-som-i-citron gör där mitt i. Jag börjar känna igen små bokstäver också, men det är många jag fortfarande går bet på. Men nåt ska jag väl ha kvar att lära mig när jag börjar skolan också.

Hur som helst, så åkte vi ut till landet på fredag morgon och hämtade K-A-R-I-N på vägen. Först åkte vi till Tumba centrum, för att vi skulle handla lite mat. Mamma och Karin passade på att shoppa lite också. Vi handlade också lite pysselgrejer åt mig i leksaksaffären, för jag har blivit en riktig pysseltjej nu. Jag älskar att sitta och skriva, fylla i med glitterpennor och klistra saker.

När vi skulle gå ut från leksaksaffären frågade expediten mig om jag ville vara med i en rittävling. Man skulle visst rita nåt på ämnet spöken. Det var en Laban-tävling. Jag ville jättegärna rita lite och satte mig vid ett litet bord, medan mamma, Karin och Maya satte sig och fikade en bit bort. När jag var klar sprang jag till mamma och visade vad jag hade ritat. Mamma blev jätteförvånad när hon såg att jag hade ritat spöket Laban. För jag vet väl knappt vad spöken är och har inte läst eller tittat på Laban. Sen skrev jag mitt namn på teckningen och mamma skrev för säkerhets skull "3 år" på den också. Vi får väl se om de hör av sig, för det var jättemycket fina teckningar i kistan där jag la min teckning.

Jag och Karin äter ost och kex.

Men jag orkar faktiskt inte vara med hur länge som helst.

Karin och mamma satt förstås uppe sent och pratade och sjöng. På morgonen kom pappa hem och hade med sig Stefan också. Då smet mamma och Karin iväg på en lång promenad i det fina vädret.

Karin och Karin.

Kanonen och Karin.

Ingen Karin.

Pappa, Stefan...

...och JAG!

Just då kom pappa på att han glömt nåt! Maya! Hon låg kvar hemma och sov i sin vagn. Pappa är väl så van att han får släpa på mig, medan mamma drar med sig Maya i vagnen. Nu glömde han bort att mamma ställt henne kvar på altanen när hon gick på promenad. Så knasigt det kan bli!

Senare på kvällen skulle vi iväg och fira Pontus som fyllde år. Nu var det hög tid att gå hem och pyssla ihop ett fint kort till honom. Vi skulle ge honom ett bidrag till en radiostyrd bil som han ville köpa. Så då fick jag stå för det konstnärliga. Och det gör jag ju gärna.

Pontus är värd ett jätte jätte jättefint kort.

Pontus bjöd på jättegod middag!

Stefan, farmor, farfar och Eva var där också.

Pontus byggde en lego-fotölj åt Maya.

Jag tittar nyfiket på när Pontus öppnar presenter.

Mitt kort till Pontus.

Det kändes som en lång helg, men vi hade två dagar kvar. På söndagskvällen kom Fia, Frank och Jacob över och åt middag hos oss. Det blev som en riktigt lördagskväll, bara för att vi var lediga även på måndagen. På måndag kom Fia och Jacob hem till oss igen och fikade.

Ännu en fantastisk novemberdag.