Det knarrar därute

Trots att det är uppemot 18 minusgrader varje dag så måste man ju gå ut så ofta som möjligt. Det gäller bara att klä sig varmt och hoppa. Man får inte stå still. Idag gick vi ut på promenad igen och jag tog med mig min kälke. Vi gick bort till farmor och farfar och åkte kälke i deras stora branta backe som slutar nere vid badstranden.

Sen gick vi ner till stranden och pappa visade att det hade bildats is på vattnet. Och man kunde gå på isen. Det var jättespännande, för det fanns ju vatten där under. Och så knarrade det vid strandkanten där det fanns en spricka ner till vattnet. Mamma bar Maya i selen och hon sov som vanligt precis hela tiden och missade allt.

Jag knatar med min kälke.

Istappar på Fia och Franks stuga. Jag tror de behöver isolera den.

Jag och pappa hade roligt.

Det är vatten där under och det knarrar...

Undrar varför mamma kallar mig för bohem?

Jag har hittat en ny favvosyssla. Jag gör mina egna smycken.

Maya har också hittat en ny favorit, min bodhrán.

Farmor och farfar åt middag hos oss på kvällen och jag förklarade i säkert en halvtimme om mitt äventyr på isen tidigare idag. Ungefär så här malde jag på:

"Det knarrar där ute. Jag hörde det, när det knarrade där ute. Isen knarrade så hemskt. Jag hörde det och Maya också. Och det finns vatten där under. Det knarrade där ute, i isen. Jo, det är farligt. Man måste borra hål i isen och se om det finns fisk där under isen. Man måste kolla om fisken är hemma. Och så säger fiskarna Tittut! Och så kan man fiska. Farfar, det knarrar där ute. Jag hörde det..."

och så fortsatte jag om och om igen. Undrar om jag kommer att drömma mardrömmar inatt?